Monthly Archives: February 2008

”Göteborg en av Europas coolaste städer”

I en stort uppslagen artikel i The New York Times speciella höstresebilaga ”Style Magazine”/Travel Fall 2007 på söndagen utnämns Göteborg till ”en av Europas coolaste städer”. Med rubriken ”Sverige öppnat” (”Sweden upzipped”) och underrubriken ”En gemenskap av kreativa som vänt Göteborg till en av Europas coolaste städer. Stephen Metcalf tar pulsen”. Bättre reklam kan knappast fås i USA. I inledningen berättar reportern Metcalf: ”’Åh Göteborg’ , suckade receptionisten på mitt Stockholmshotell, en ung kvinna som utstrålade, på det där svenska sättet,…en känsla av rent spel och sensuell tjusning,…’luften är saltare där’”. Metcalf skriver vidare att ”i Sverige, nämns inte Göteborg utan att det inbjuder till jämförelse med Stockholm. ’Så du skall åka till Göteborg?’ frågade en ung tweedklädd man mig skeptiskt, i en espressobar i huvudstadens trendiga stadsdel Södermalm. ’Du vet det finns verkligen bara en gata där’”. Den gamla rivaliteten mellan Stockholm och Göteborg har alltså nu nått New York. Skribenten liknar de två städerna vid två syskon, med Stockholm som den äldre och som ”elegant, djärv och så kungligt behärskad att den ibland glömmer att den inte är enda barnet”. Göteborg, däremot, anser Metcalf, är ”skälmsk, hård, kreativ och med drag av en viss impulsivitet och självtvivlan”.

Stephen Metcalf berättar att det i Göteborg fortfarande finns industriella giganter som Volvo och Hasselblad och att staden alltid varit ”osvensk” för den varit så handelsinriktad. Han nämner också inflyttningen från bland annat Holland och Skottland under tidigare sekler, och anser att Göteborg i en tid av global superkapitalism, till skillnad från Stockholm, förblivit anspråklös och ganska billig. Tidigare lämnade invånarna staden. Men det har skett en förändring, och musiker, artister, designers och entreprenörer – den ungdomliga kultur som ger staden dess eleganta vitalitet och plausibelt dess ekonomiska vitalitet — stannar nu alltmer eller återvänder, enligt Metcalf.

Och varför är Göteborg så ”coolt” enligt tidningen? I korthet – musik, konst, mat.
Skribenten nämner stadsdelen Haga, som intressant, med dess 1700- och 1800-talshus omvandlade till antikvitetsaffärer och kaféer, och att det ”verkliga Göteborg är underground” eller en korsning mellan ”festscenen” och ”konstscenen”. Att staden också är känd för flertalet stjärnkrogar nämns — Metcalf är speciellt imponerad av Magnus & Magnus – liksom den framväxande modeindustrin med namn som Velour, Nudie Jeans och Happy F&B.

Stephen Metcalf blir imponerad då en ung göteborgsbo undrar om han känner till den amerikanske ekonomen och teoretikern Richard Florida, som anser att närvaron av en ”hög bohem”-klass med artister, musiker, högteknologiska arbetstagare och gays driver utvecklingen snabbare framåt än sportsarenor och storartad arkitektur. Och att ett litet land som Sverige, med en välutbildad arbetsmarknad, kan driva utvecklingen framåt. ”Men då måste Sverige gå i riktning mot Göteborg, och inte Stockholm”, tycker Metcalf.

Stephen Metcalfs rekommendationer i Göteborg:
Hotell: Elite Plaza Hotel och Hotel Gothia Towers
Restauranger och kaféer: Bar Centro, Cafe Publik, Magnus & Magnus, Sjöbaren, Sjömagasinet och 28+.
Musik: Nefertiti
Shopping: Bebop Antik, Bienda, Bohusslöjd, Krypton Form, Stuk Manufaktur, Velour och Weekday.
Sightseeing: Roda Sten, Mors Mossa, Feskekörkan, Göteborgs Konstmuseum, Hagabadet och Göteborgs skärgård.

FacebookTwitterGoogle+Share

Restaurang Can Roquet på Costra Brava – lokala ingredienser i suverän komposition

spanien.2007 017.JPG

Ken van Rooij och Donald de Ridder, som driver El Restaurant Can Roquet i Katalonien.

I den pittoreska katalanska medeltidsbyn Romanya de la Selva i Spaniens nordöstra hörn återfinns sedan sommaren 2002 den utmärkta restaurangen El Restaurant Can Roquet, som är värt ett besök för Costa Brava-resenären eller den som har vägarna förbi. Katalonien har ett flertal stjärnkrogar enligt Guide Rouge, däribland trestjärniga och världsberömda El Bullí utanför Roses och ett antal andra suveräna restauranger. I och med Rynairs direktflyg från Säve utanför Göteborg till Girona i Katalonien, har det också blivit behändigt att snabbt komma till detta hörn av Spanien. Romanya de la Selva ligger en dryg halvtimmes resa från flygplatsen i Girona och en timmes bilfärd norrut från Barcelona, och alldeles i närheten av Platja d’Aro på mellersta Costa Brava-kusten. För att nå Romanya kör man några kilometer från huvudvägen mot kusten
upp på slingriga vägar i bergen. El Restaurant Can Roquet, som ligger mitt i byn, drivs av belgarna Donald de Ridder och hans partner Ken van Rooij, och är inrymd i en gammal lantgård bredvid den lilla bykyrkan från 1000-talet. Den charmiga byggnaden med den vackra inredningen, och med en överväldigande utsikt, utgör en perfekt inramning för en suverän middag. När vädret så tillåter sker också servering i trädgården utanför, vilket är att rekommendera. Vi besökte Can Roquet i augusti, när det var varmt och soligt och valde därför att sitta i trädgården.

spanien.2007 013.JPG

Menyn kan klassas som det nya franska köket, med Medelhavsinslag och med råvaror från trakten. Rätterna presenteras mycket vackert och artistiskt – Donald och Ken får tillfälle att visa sin konstnärliga ådra — och serveras på ett opretentiöst sätt. Menyn är varierad och innehåller lokala specialiteter, med fisk, kött och grönsaker, men kan vara något svår att läsa då den är på katalanska, som skiljer sig en del från spanska. Prisnivån är också hyfsad. Förrätterna kostar mellan 10 och 17 euro, med undantaget jätteräkor från Palamós, en kuststad i närheten, för 32 euro. Huvudrätterna ligger på mellan 16 och 25 euro. Ken tar själv emot gästernas beställningar, men har också hjälp av ett team av trevliga ungdomar.

spanien.2007 012.JPG

Jag valde en carpaccio på kalvkött med gåslever och tryffel för endast 13 euro till förrätt. Carpaccion, med gåslevern och tryffeln inbakad, var konstnärligt upplagd i en cirkel och verkligen god. En annan intressant förrätt är sashimi, en typ av fisksushi, med havskräftor. Till huvudrätt valde jag anka med en himmelskt god rödvinssås, till det serverades potatiskrutonger. På menyn finns traditionella huvudrätter som oxfilé med tryffel, chateaubriand, eller torskfilé med vichyssoise och marulk, men alla tillagade på ett nytt sätt med annorlunda smaksensationer.

spanien.2007 015.JPG

Bortsett från den reguljära menyn erbjuds också dagliga specialrätter. Can Roquet har också ett flertal fina desserter, vackert upplagda och dekorerade. Det som gör måltiden till en upplevelse är också kombinationen av smaker och färger. Vinlistan har ett brett urval av spanska viner. För fyra personer stannar notan på 200-250 euro, och då ingår förrätt, varmrätt, dessert, samt drycker, aperitif, vin och vichyvatten.
Adress: Can Roquet, Romanya de la Selva (Santa Christina d’Aro), telefon 972 83 30 81.

Svenskkolonin New Sweden i Delaware grundades 1638

New Sweden eller Nya Sverige var den svenska koloni på 1600-talet, som idag utgör delar av den amerikanska delstaten Delaware, belägen på USA:s östkust mellan Washington, D.C. och Philadelphia och mellan delstaterna Maryland, Pennsylvania och New Jersey. 1638 grundades kolonin New Sweden med centrum Fort Christina, numera Wilmington, vid Delawarefloden, och 1655 blev den en del av holländska New Netherland. De svenska nybyggarna var speciellt intresserade av att handla tobak, päls och skinn. Fortfarande idag finns den svenska kyrkan – Holy Trinity (Old Swedes) Church — kvar i Wilmington. Kyrkan byggdes 1698-1699 och var luthersk fram till 1791, då den blev anglikansk (Episcopalian i USA), och är idag USA:s äldsta kyrkobyggnad, och med regelbundna gudstjänster.

Delaware var den första staten att ratificera USA:s konstitution, vilket man också stolt visar på bilregistreringsskyltarna – ”The First State”. 1988 firades New Sweden’s 350-årsjubileum med pompa och ståt och tillrest svenskt kungapar och statsminister, så i år är det 370 år sedan de första svenskarna kom till den nordamerikanska kontinenten – ja, bortsett från Leif Eriksson och hans vikingar på 1000-talet, om de räknas som svenskar. Delaware är också den näst minsta staten till storleken efter Rhode Island, och mest känd för avsaknad av omsättningsskatt och generellt förmånlig beskattning och företagsvänligt klimat, vilket attraherar många koncernledningar till den största staden Wilmington. Delaware har också många fruktodlingar och milsvida sandstränder vid Atlantkusten som intas av stora turistströmmar under sommarmånaderna. Turistorterna är inte lika omtalade – och kanske inte lika charmiga — som de i Massachusetts (Nantucket, Cape Cod, Martha’s Vineyard, med flera), som gjorts kända av Kennedyfamiljen och andra celebriteter; New York, med the Hamptons, med New York-miljonärer och Hollywoodkändisar; eller gamla anrika Newport, Rhode Island, men ligger betydligt behändigare till för Washington-, Baltimore- och Philadelphiabor, med några timmars bilresa. Delaware har också små trevliga familjehotell, ”bed & breakfast”, vilka är vanliga på den amerikanska östkusten, ofta i traditionell viktoriansk stil. Men de stora turistflockarna bidrar också, liksom på andra håll, till att land alltmer bebyggs och överexploateras.

Botox för att förbättra karriären?

”Vill amerikaner dagligen se en kvinna åldras framför sina ögon?”, sade rabiate konservative talkshow-värden Rush Limbaugh i ett av sina radioprogram, i en nedlåtande kommentar om demokratiska presidentkandidaten Hillary Clinton, som skulle vara 61 år om och när hon blir vald till president. Limbaugh fortsatte: ”Men förresten, den kvinnan vill inte se äldre ut för det skulle påverka hennes opinionssiffror (negativt)”. Limbaugh-kommentaren är ett uttryck för hur ogillad Hillary Clinton är bland högerväljare. Utseende och klädsel bland celebriteter är något som i USA diskuteras ingående både i TV och tidningar. Mest omtalad är kanske Washington Posts moderedaktör Robin Givhan som kan vara riktigt elak när hon nedvärderar kändisar. Något som skulle vara otänkbart i Sverige. Vem skulle våga fälla några kritiska kommentarer om Maud Olofsson eller Mona Sahlin? Kritiken sträcker sig längst till att svenska modedesigners och modejournalister säger att svenskar inte ”vågar ta ut svängarna”. Så inte fallet i USA.

Det finns en helt annan press på amerikanska kvinnor i karriären och de övre inkomstskikten än på svenska att se unga ut. En ny populär slogan är att ”50-åringar är de nya 40-åringarna” (50’s is the new 40’s). Motion och träning är viktiga komponenter i detta. Botoxbehandling och ansiktslyftningar är mycket vanliga i USA, både bland välsituerade kvinnor och män, och kan ofta anas bland TV-personligheter och politiker. Det finns en hel del politiker i Washington vars ansikten ser ”åtstramade ut” och som förmodligen tagit till dessa skönhetsingrepp. Den som gick i bräschen för Botoxbehandling var demokraternas presidentkandidat 2004 John Kerrys färgstarka hustru Teresa Heinz Kerry. Hon förklarade helt frankt att hon gör dessa behandlingar regelbundet. Men Botoxbehandling har under den senaste tiden uppmärksammats mycket på grund av de risker som är förenade med ingripandet.

I en nyutkommen bok som heter ”How Not to Look Old: Fast and Effortless Ways to Look 10 Years Younger, 10 Pounds Lighter, 10 Times Better” (”Hur man inte ser gammal ut: Snabba och lätta sätt att se tio år yngre ut, tio pund (4,5 kilo) lättare, tio gånger bättre”) – ”att inte se ut som en ”OL” eller Old Lady” – skriven av Charla Krupp, som tidigare arbetade på modetidningen Glamour, och vars bok nyligen marknadsfördes på Oprah Winfreys show. Krupp anser att det framför allt är viktigt för jobbtryggheten (eller karriären) och finansiell överlevnad att se bra ut, och kan innebära ökad ekonomisk status, och menar att ”det finns inget värre än brungrått hår, slapp hud, gula tänder, eller pannrynkor”. Men Krupp rekommenderar inte ansiktslyftningar. ”Vill du se ut som 70? Skaffa då en ansiktslyftning. Din hy blir spänd och du ser ut som en frusen apa”, säger Krupp i en intervju i Time Magazine. Men hon menar att när vi blir äldre blir ansiktet smalare, vilket gör att vi ser äldre ut, håret blir tunnare, och så vidare, och rekommenderar att klä sig efter sin ålder. Krupp anser vidare att ”vi verkligen måste sluta att tänka på skönhet som något ytligt, därför att det medverkar till att vi mår bra, och ger oss självförtroende, vilket behövs för att existera i denna värld, och för att överleva”. Charla Krupps självhjälpsbok vandrar nu upp på bästsäljarlistorna i USA.