Calella de Palafrugell, Sant Sebastià, Aiguablava, Peratallada…

Posted by Susanna at 9:26 AM, Aug 26, 2008 (Comments)

Category: Travel

Sallad på Restaurant L’Arc Vell.

THE NEW YORK TIMES hade i förra söndagens resebilaga en utmärkt artikel om Costa Brava – ”den vilda kusten” – som är känd för sina klippor, vackra sandstränder och turkosblått vatten. En av mina favoritturer på kusten är till de charmiga orterna Calella de Palafrugell och Aiguablava och fyrtornet och utsiktsplatsen vid Sant Sebastià vid kusten, och den lilla pittoreska medeltidsstaden Peratallada, där vi brukar äta lunch på restaurant L’Arc Vell. Men Peratallada har många små trevliga restauranger. Turisttrafiken är ganska tung i augusti, så vi valde att köra turen en lördag, då de flesta turisterna håller sig borta från vägarna. Första stopp var Calella de Palafrugell, denna charmiga ort med sina vackra sommarhus, restauranger och butiker och ett intensivt folkliv. En spansk variant av Marstrand, men förstås mycket livligare! Och som är traditionellt på morgonen – sitter invånarna på de olika caféerna, dricker sin cafe con leche, röker sin cigarett (dock inte alla längre -- till och med i Spanien!) och läser sin morgontidning…

FRÅN CALELLA DE PALAFRUGELL åker vid vidrare till fyrtornet Sant Sebastià, med sin vidunderliga utsikt. Här finns också på höjden ett kapell, byggt på 1400-talet och populärt för bröllop, och restaurangen och hotellet El Far de Sant Sebastià. Det finns en alldeles speciell tysthet här, bortsett från ljudet från syrsorna.
AIGUABLAVA, några kilometer längre upp på kusten, är en liten strand omgärdad av vilda klippor. Detta – mellan Sant Sebastià och Begur längre norrut -- är kanske den ödsligaste och vildaste delen av Costa Brava. Här finns bar och restaurang och uthyrning av fiske- och dykningsutrustning – men inte mycket mer. På klipporna omkring finns många vackra sommarvillor och Parador Hotel, varifrån vyn är enastående. Tidigare kunde man göra en utfärd till en av de större grottorna, som endast kunde nås per båt. En tur som inte kunde rekommenderas för de med cellskräck, för man åkte långt in i grottan och tystnaden avbröts endast av fåglar, insekter och jag tror till och med fladdermöss. Men tyvärr upphörde båtfärden i slutet av 1990-talet. Rekommenderas kan också besök i de små vikarna, exempelvis Cala Xelida, men då måste man förstås ha båt.

I LAGOM TID hinner vi fram till medeltidsstaden Peratallada, som ligger cirka 15-20 minuter in i landet. Fram till klockan fyra traditionellt serverar man lunch. Vi väljer Restaurant L’Arc Vell, som också har en underbar uteservering på sin innegård. Stället är mycket prisvärt, med utmärkt grillad mat. Jag äter en sallad med fisk (liknande en Salade Niçoise) först, och sedan en tallrik med varierat grillat kött, som faktiskt bärs ut på den lilla grillen. En lokal rätt som kan rekommenderas är kanin med alioli-sås (vitlökssås). Värmen här i inlandet är mer påtagbar, så en öl sitter helt rätt.